Jag som har den här hemsidan heter Päpple Holstwiik och är 27 år gammal. Jag kommer från Lysekil i mittersta Bohuslän, men har även bott i Täby. Mina största intressen är (såklart) mina kaniner samt konst. Jag lever med kronisk depression och depersonaliseringssyndrom vilket gör mig lite oresponsiv ibland. (Sorry)
För mig betyder mina kaniner något otroligt mycket, långt utöver hoppningen och tävlingssporten. Mina kaniner är min familj och mina vänner och jag tycker det är viktigt att den relationen är ömsesidig. Att bara kunna vara i varandras närhet och trivas bäst där är tecken på att man är där man ska vara. (Jag är inte så elitistisk som jag låter, alla börjar någonstans och ingen har samma förutsättningar som den andre, bara en otroligt privilegierad person hade kunnat tro det. Vi gör det bästa av situationen. Jag bara gillar kaniner och är alltid på för frågor eller att bara snacka ;) ) Historia som kaninhoppare Jag fick min första kanin när jag var cirka fyra år gammal, och jag har sedan jag var sju år gammal alltid ägt minst en. År 2005 hittade jag kaninhoppning via internet och gick med i nu nerlagda klubben Hönö's kaninhoppare, men det dröjde ett helt år innan jag vågade mig iväg att tävla. Min dåvarande kanin, Tjorvas, var duktig på att hoppa men minst lika duktig på att sätta näsan i marken och nosa. På min första tävling tog tiden slut med ett hinder kvar, men jag var stolt över att ha tävlat PÅ RIKTIGT ändå. När han sedan väl tog sig igenom banan så var det nästan alltid med pinnplacering. Jag började tävla hos Tvåstaddals (SKAF) då det var mycket närmare mig och eftersom Hönö's kaninhoppare dessutom la ner inte långt efter att jag började tävla. 2007 gick jag med några andra iväg från Tvåstaddals för att registrera vad som blev Trestads Kaninhoppare i SKHRF och det är där jag mestadels har hängt. Jag tog en paus runt 2008-2009 pga tråkiga omständigheter med kaninerna men råkade hamna i samma skolklass som en annan gammal kaninhoppare, (den fantastiska Emma Hellberg) och vi lyckades snabbt trigga igång varandras intresse igen, trots att min enda kanin då inte hade mycket intresse av att hoppa och desto större av att vanställa mina händer så åkte vi tillsammans på i princip varje tävling klubben annordnade - och så har det också fortsatt. Nästan via slump så har jag fått hem flera nya hoppkaniner sedan dess. År 2013 gick jag domarkursen i Kalmar och blev godkänd domare. 2015 gick Trestads Kaninhoppare och Västkustens Kaninhoppare ihop för att starta Västra Götalands Kaninhoppare, och där är jag numera medlem. År 2018 blev jag invald i riksförbundsstyrelsen som ledamot och representant i dåvarande AG (Avelsgruppen), numera UK (Uppfödarkommittén). |
Kontakt: [email protected]
Vad tusan är "Hoppípolla"??
Ja, konstigt ord, hoppla pållen. Det är först och främst namnet på en sång. Det är också isländska för "Hoppa i Pölar", och det var lekfullheten i ordet som jag föll för. Låten handlar om att hitta lycka i situationer där den utåt sett kanske inte borde finnas - Hoppípolla som namn på min uppfödning tyckte jag passade för att det var mycket av den lyckan som kaninerna representerar hos mig. Att jag föll in på harkaniner var kanske för att det var på modet när jag började och jag har aldrig varit modern nog att ge upp det, haha. Jag har ett noterbart starkt sammarbete med Hasselöns Kaningård och Hartassens Kaniner. |
BURARNA
Jag har en trefackare med innermåtten 70x140, 0.98kvm. Höjden på den understa och mellersta är 60 cm och den översta är 78cm. Alla burar är inredda med minst en sitthylla. En äldre bild på denna buren kan man se till vänster om texten. En enfackare som är ca 80x150x70. Jag har även fem inneburarar med måtten 118x58x50, 120x59x53 och ca 140x70x60(?) FODER
Alla kaniner har fri tillgång till hö och vatten under alla delar av året. Under vintern eller vid behov för extra energi så får de även pellets. Som kraftfoder har jag gått fram och tillbaka en hel del men de foder jag använt mest nu det senaste och som kaninerna varit finast på har varit blandningar med Groov Orginal. Jag vill ha stora pelletsbitar som kräver att kaninerna tuggar dem ordentligt och inte råkar sätta i halsen. Under den kallaste vintern får de ofta lite extra annat. De får även grönsaker, bär och frukt från träden på tomten, som jag plockat i skogen eller som blir över efter matlagning. Och självklart massor av äppelgrenar att tugga på både i buren och i hagen! |