Varifrån kommer kaniner?
Kaniner är ett gruppnamn för alla djur av Leporidae-familjen. Till detta släkte finns 8 undergrupper som alla inkluderar ett antal olika kaninsorter. Alla latinska gruppnamn slutar på "lagus".
De kaniner vi idag har som tamdjur härstammar alla från den Europeiska vildkaninen (Oryctolagus cuniculus) och är hittils den enda kaninsorten som har blivit domesticerad. Den började avlas och tämjas i kloster för köttets skull på 500-talet, betydligt senare än de flesta andra tamdjur. Det betyder att kaniner fortfarande är väldigt nära släkt, ur genetisk synpunkt samma ras, som vildkaninerna. Kaniner som husdjur började dyka upp på 1800-talet, och med det så kom kaninutställningar vilket ledde till att man började se de första varianterna av moderna raskaniner. Men vilda kaniner kan man fortfarande hitta runt om hela världen - de första kaninerna fanns redan för många miljoner år sedan, även om de kanske inte är speciellt lika de kaniner vi är vana vid idag. Historiskt har kaniner varit ett viktigt bytesdjur för både de inhemska rovdjuren och människor, men med införandet av rovdjur från utlandet tillsammans med människor och överdriven jakt idag har det lett till att flera sorter av kaniner så som den japanska Amami-kaninen (Pentalagus furnessi), de sydafrikanska Flodkaninerna (Bunolagus monticularis), de laotiska randiga kaninerna (Nesolagus) och flera med dem blivit så illa jagade att bara ett antal hundra individer finns kvar i världen. |
Det är värt att notera att den europeiska vildkaninen är den enda i undergruppen "Oryctolagus", vilket betyder att avel mellan tamkaniner och en annan sorts kanin, så som de på bilderna här, förmodligen inte hade varit möjligt även om de är mycket lika till utseendet.
Kaninens Släktingar
Lagomorpha
Länge trodde man att lagomorpher (hardjur) var gnagare, innan man insåg att de var en egen grupp, skiljda från gnagarna med flera miljoner år. Hardjur har fyra par framtänder istället för gnagarnas två. Det extra paret gömmer sig strax bakom de "egentliga" framtänderna, och är inte alltid helt enkla att se. Både framtänder och kindtänder på hardjur växer genom hela livet och därför äter de ofta och mycket av fettsnål mat, så som hö och gräs, så de slipas ner ordentligt. Det viktiga är egentligen inte hårdheten på maten i sig eftersom tänderna allra främst slipas ner när de tuggar mot varandra. En skada eller medfödd defekt som påverkar käken eller tänderna orsakar snabbt stora problem. Harar - Familjen Lepus Harar är nog utan tvekan det djur som oftast blandas ihop men kaniner. Fysiskt kan skillnaden vara väldigt liten, men generellt sett är harar betydligt större än kaniner, har långa smala ben och ett avlångt huvud. Kaninraser som Belgisk Hare har avlats fram för att likna en hare, men är egentligen 100% kanin och inte närmare släkt med haren än en dvärgvädur är. Harar bor över mark i buskage, inte i hålor. Den största och mest uppenbara skillnaden mellan harar och kaniner är att medans kaniner föds nakna, blinda, döva och hjälplösa i ett pälsbo så föds harar helt redo att ta sig an världen. Kaniner och harar kan inte få ungar tillsammans. Pipharen - Familjen Ochotona Att pipharen skulle vara nära släkt med kaniner och harar hade kanske varit lite svårt att tro när man ser dem - de liknar mer en mus eller hamster med sina runda öron, kropp och korta ben. De är även pratglada och har många olika läten och dialekter för att tala med varandra. Trots olikheterna så delar pipharen lagomorphernas karakteristiska tänder och växtbaserade diet, vilket placerar dem bland hardjuren snarare än gnagarna. |