Coccidios/Koccidios (Eimeria Spp.)
Koccidios är en typ av encellig parasit som finns hos kaniner, harar och fåglar. Den lever främst i tarmarna på värddjuret, men en typ ger sig på levern. När man lättsamt pratar om "mask i magen" hos kaniner menar man ofta koccidier - klassiska parasitmaskar är ytterst ovanliga hos kaniner, men symptomen är liknande. Koccoiderna orsakar stora skador på tarmslemhinnar eller i gallgångarna på levern som ser ut som vita "riskorn" vid en obduktion. Smittan sprider sig oftast via smittat (via ägg som följer med ett värddjurs bajs ut) foder eller vatten, och kan därför dyka upp "oväntat" och ha en mycket stor dödlighet. Hos vilda djur har man upplevt att så mycket som 90% av ungdjuren dött vid några veckors ålder på grund av koccioder, och hos uppfödare med många djur har det hänt att man förlorat stora mängder djur under en kort tid. Parasiterna överlever bäst under svala och fuktiga förhållanden och därför härjar koccidios oftast värst på hösten, eller där hygienen är nedsatt. Det är inte helt ovanligt att kaninerna har små mängder av ofarliga koccidier i kroppen utan att vara sjuk. Det är först när deras immunförsvar blir sämre som det bryter ut på riktigt och skapar stor skada, vilket är varför ungar och gamla kaniner oftast drabbas värst. Speciellt kaniner som precis slutat dia är utsatta för att drabbas, då äldre kaniner ofta utvecklar en viss resistans.
De farligaste typerna av koccidier är Eimeria Stiedai (Lever-koccidier), Eimeria Magna (Tunntarm), Eimeria Intestinalis (Tunntarm), Eimeria Flavescens (Tjocktarm), Eimeria Irresidua (Tunntarm) och Eimeria Piriformis (Ändtarm). Om dessa upptäcks i kaninens avföring behöver det behandlas med antibiotika på en gång. Andra arter kan vara mindre eller icke sjukdomsframkallande, men dessa nämns då ofta inte vid namn på ett labbresultat.
Tecken på koccidios är att kaninen får diarré, blod i avföringen och smalnar av, oftast väldigt snabbt och trots att de äter mycket. Inte sällan uppfattar ägarna det som att kaninerna dör plötsligt och oväntat. Djuren dör av utmärgling och/eller vätskebrist för att kroppen inte kan ta upp några ämnen utan de rör sig för snabbt igenom.
Kocciodios diagnostiseras via träck(bajs)prov eller vid obduktion, och behandlas effektivt med sulfa (antibiotika). Tänk på att kaninen ska ha fast avföring när du skickar in den, inte diarré. Risken att kaninen får tillbaka smittan via sitt eget bajs är liten, men det är ändå viktigt att se till att kaninen har det rent och torrt i buren för att förhindra nya utbrott. Se till att vatten och matskålar inte är i kontakt med avföring och städa ofta. Träd med bark som är rik på tannin, tex fruktträd och ek, ska ha en bra förebyggande effekt.
Koccidios är en typ av encellig parasit som finns hos kaniner, harar och fåglar. Den lever främst i tarmarna på värddjuret, men en typ ger sig på levern. När man lättsamt pratar om "mask i magen" hos kaniner menar man ofta koccidier - klassiska parasitmaskar är ytterst ovanliga hos kaniner, men symptomen är liknande. Koccoiderna orsakar stora skador på tarmslemhinnar eller i gallgångarna på levern som ser ut som vita "riskorn" vid en obduktion. Smittan sprider sig oftast via smittat (via ägg som följer med ett värddjurs bajs ut) foder eller vatten, och kan därför dyka upp "oväntat" och ha en mycket stor dödlighet. Hos vilda djur har man upplevt att så mycket som 90% av ungdjuren dött vid några veckors ålder på grund av koccioder, och hos uppfödare med många djur har det hänt att man förlorat stora mängder djur under en kort tid. Parasiterna överlever bäst under svala och fuktiga förhållanden och därför härjar koccidios oftast värst på hösten, eller där hygienen är nedsatt. Det är inte helt ovanligt att kaninerna har små mängder av ofarliga koccidier i kroppen utan att vara sjuk. Det är först när deras immunförsvar blir sämre som det bryter ut på riktigt och skapar stor skada, vilket är varför ungar och gamla kaniner oftast drabbas värst. Speciellt kaniner som precis slutat dia är utsatta för att drabbas, då äldre kaniner ofta utvecklar en viss resistans.
De farligaste typerna av koccidier är Eimeria Stiedai (Lever-koccidier), Eimeria Magna (Tunntarm), Eimeria Intestinalis (Tunntarm), Eimeria Flavescens (Tjocktarm), Eimeria Irresidua (Tunntarm) och Eimeria Piriformis (Ändtarm). Om dessa upptäcks i kaninens avföring behöver det behandlas med antibiotika på en gång. Andra arter kan vara mindre eller icke sjukdomsframkallande, men dessa nämns då ofta inte vid namn på ett labbresultat.
Tecken på koccidios är att kaninen får diarré, blod i avföringen och smalnar av, oftast väldigt snabbt och trots att de äter mycket. Inte sällan uppfattar ägarna det som att kaninerna dör plötsligt och oväntat. Djuren dör av utmärgling och/eller vätskebrist för att kroppen inte kan ta upp några ämnen utan de rör sig för snabbt igenom.
Kocciodios diagnostiseras via träck(bajs)prov eller vid obduktion, och behandlas effektivt med sulfa (antibiotika). Tänk på att kaninen ska ha fast avföring när du skickar in den, inte diarré. Risken att kaninen får tillbaka smittan via sitt eget bajs är liten, men det är ändå viktigt att se till att kaninen har det rent och torrt i buren för att förhindra nya utbrott. Se till att vatten och matskålar inte är i kontakt med avföring och städa ofta. Träd med bark som är rik på tannin, tex fruktträd och ek, ska ha en bra förebyggande effekt.