|
Besläktad med: Sheldon
Avkommor:
e. Pussels The Living Daylight - Morden i Midsommer-kullen e. Hoppípollas Bacardi Chasers - Imperiet-kullen e. Evolutions Mountains of Thunder - Potatis-kullen e. Hoppípollas Bacardi Chasers - Cryptids-kullen e. May O' Nice - Väderfenomen-kullen |
INFO
Humla är bland de skönaste och goaste kaniner jag träffat på. Hon har den där nyfikna, självsäkra blicken jag söker efter och sitter alltid gärna och bara blir kliad i pannan. Det är inga problem att släppa henne i trädgården och låta henne springa runt när man är där utan det är bara att gå fram och plocka upp henne när hon behöver gå in - hon har charmat i princip alla som hälsar på när hon kommer springande och slänger sig framför fötterna för att bli kliad. Det sagt är hon inte en mespotta, utan har ordentligt med pondus och låter ingen sätta sig över henne. I början när hon kom blev det tydligt att hon hade svårt att veta vem hon kunde lita på, vände inte gärna ryggen till och hon kunde till och med hugga om man kom för hastigt, men när hon väl insåg att man ville henne väl blev hon som i ett trollslag en fantastisk liten filur. Hon är väldigt social även mot andra kaniner, men hennes dominanta attityd mot både andra honor och hanar kan ställa till det lite.
Det hela började egentligen med att jag blev ombedd att ta med mig Humla ner från Stockholm till Sofie i Göteborg som skulle ha henne på foder 2014. Jag hade henne i ungefär ett dygn och på den korta tiden blev jag helt förälskad. Det blev så att Sofie fick behålla Humla och hon stannade på västkusten och jag fick höra mer om henne, men när Sofie flyttade tillbaka in i lägenhet visade det sig att det inte var en bra miljö för Humla som började ha sönder allt i sin väg. Därför fick hon flytta till Aggetorps Kaningård tills de kunde komma på ett bättre alternativ. Hela tiden hade jag *host* hintat att om Humla någonsin skulle säljas så fick hon mer än gärna flytta hem till mig. När Mingla var tillbaka hos Sofie för att få en kull 2016 så fick jag äntligen frågan om jag var intresserad av att köpa henne, något jag självklart tackade ja till med både hjärtklappning och tårar. Det blev bestämt att jag skulle kunna hämta hem henne den sommaren när hennes dåvarande kull var gamla nog att klara sig själva.
Som hoppare är hon okomplicerad och studsig, men inte alltid speciellt intresserad av att röra sig framåt. Som mycket annat i livet, så sker hoppningen helt på hennes villkor. Hon har tävlats i SKAF innan jag fick hem henne och ska ha gått rätt bra där, men jag fick bara med en tävlingsbok från SKHRF och därför vet jag inte om hon egentligen klassat upp sig högre. Hos mig har hon aldrig varit ute aktivt och hoppat eftersom hon redan var lite äldre och det var många unga kaniner att fokusera på när hon kom. Numera är hon veteran-klassad.
Humla är bland de skönaste och goaste kaniner jag träffat på. Hon har den där nyfikna, självsäkra blicken jag söker efter och sitter alltid gärna och bara blir kliad i pannan. Det är inga problem att släppa henne i trädgården och låta henne springa runt när man är där utan det är bara att gå fram och plocka upp henne när hon behöver gå in - hon har charmat i princip alla som hälsar på när hon kommer springande och slänger sig framför fötterna för att bli kliad. Det sagt är hon inte en mespotta, utan har ordentligt med pondus och låter ingen sätta sig över henne. I början när hon kom blev det tydligt att hon hade svårt att veta vem hon kunde lita på, vände inte gärna ryggen till och hon kunde till och med hugga om man kom för hastigt, men när hon väl insåg att man ville henne väl blev hon som i ett trollslag en fantastisk liten filur. Hon är väldigt social även mot andra kaniner, men hennes dominanta attityd mot både andra honor och hanar kan ställa till det lite.
Det hela började egentligen med att jag blev ombedd att ta med mig Humla ner från Stockholm till Sofie i Göteborg som skulle ha henne på foder 2014. Jag hade henne i ungefär ett dygn och på den korta tiden blev jag helt förälskad. Det blev så att Sofie fick behålla Humla och hon stannade på västkusten och jag fick höra mer om henne, men när Sofie flyttade tillbaka in i lägenhet visade det sig att det inte var en bra miljö för Humla som började ha sönder allt i sin väg. Därför fick hon flytta till Aggetorps Kaningård tills de kunde komma på ett bättre alternativ. Hela tiden hade jag *host* hintat att om Humla någonsin skulle säljas så fick hon mer än gärna flytta hem till mig. När Mingla var tillbaka hos Sofie för att få en kull 2016 så fick jag äntligen frågan om jag var intresserad av att köpa henne, något jag självklart tackade ja till med både hjärtklappning och tårar. Det blev bestämt att jag skulle kunna hämta hem henne den sommaren när hennes dåvarande kull var gamla nog att klara sig själva.
Som hoppare är hon okomplicerad och studsig, men inte alltid speciellt intresserad av att röra sig framåt. Som mycket annat i livet, så sker hoppningen helt på hennes villkor. Hon har tävlats i SKAF innan jag fick hem henne och ska ha gått rätt bra där, men jag fick bara med en tävlingsbok från SKHRF och därför vet jag inte om hon egentligen klassat upp sig högre. Hos mig har hon aldrig varit ute aktivt och hoppat eftersom hon redan var lite äldre och det var många unga kaniner att fokusera på när hon kom. Numera är hon veteran-klassad.
|