FAKTA
Namn: Hoppípollas Iron Infidel Smeknamn: Loke Reg.Nummer: S-8443 Ras: Korsning Kön: Hane Född: 10 Maj 2012 Vikt: 1,6kg Färg: Svart Brokad Färgkod: A_ Bb C_ D_ gg Kk Uppfödare: Hoppipolla HK Kullsyskon: - Bronze Rebel - Cobolt Corsair - Rust Maid |
INFO
Ni vet den där kaninungen ni inte hade tänkt behålla, men så en dag så kissade de över hela dig och du visste att den hade valt dig? Loke är min ögonsten. Han tror att alla alltid vill honom väl - vilket är urgulligt när han springer efter folk och hoppar upp på dem och hälsar, och asläskigt när man vet att han förmodligen skulle försöka hälsa ett rovdjur välkommen också. Det är smått omöjligt att stänga in honom, och det spelar inte någon roll hur stor inhägnaden är. Helst ska han vara där du är, och är du inte inom synhåll så springer han dit han vet att de andra kaninerna är. Det positiva är att han aldrig går speciellt långt, han har sitt revir runt trädgården och man behöver inte vara rädd att han sticker eller skulle vara svår att fånga in. Utseendemässigt fastnade Loke vid förevigt-kaninunge, klart och tydligt mindre än de andra och med yvig päls - inte speciellt harlik vid ett första ögonkast.
Första gången förstod Loke inte vad hoppningen gick ut på alls, men så kom han på lagom till tävlingsdags att om man bara springer riktigt snabbt så kan man klara nästan allt av bara farten! På något vänster har det alltid råkat vara bara en bom för mycket som råkat halka ner och han satt fast länge i lätten, men jag har nog i alla fall aldrig haft en kanin som hamnat så många gånger på placeringen-bakom-sista-pinnen. Jag älskar att hoppa med Loke mest för att han själv verkar älska det så mycket, öron spetsade. Är det något han tvekar på så ser han till mig, och jag hjälper till och korrigerar. VI litar helt på varandra.
Ni vet den där kaninungen ni inte hade tänkt behålla, men så en dag så kissade de över hela dig och du visste att den hade valt dig? Loke är min ögonsten. Han tror att alla alltid vill honom väl - vilket är urgulligt när han springer efter folk och hoppar upp på dem och hälsar, och asläskigt när man vet att han förmodligen skulle försöka hälsa ett rovdjur välkommen också. Det är smått omöjligt att stänga in honom, och det spelar inte någon roll hur stor inhägnaden är. Helst ska han vara där du är, och är du inte inom synhåll så springer han dit han vet att de andra kaninerna är. Det positiva är att han aldrig går speciellt långt, han har sitt revir runt trädgården och man behöver inte vara rädd att han sticker eller skulle vara svår att fånga in. Utseendemässigt fastnade Loke vid förevigt-kaninunge, klart och tydligt mindre än de andra och med yvig päls - inte speciellt harlik vid ett första ögonkast.
Första gången förstod Loke inte vad hoppningen gick ut på alls, men så kom han på lagom till tävlingsdags att om man bara springer riktigt snabbt så kan man klara nästan allt av bara farten! På något vänster har det alltid råkat vara bara en bom för mycket som råkat halka ner och han satt fast länge i lätten, men jag har nog i alla fall aldrig haft en kanin som hamnat så många gånger på placeringen-bakom-sista-pinnen. Jag älskar att hoppa med Loke mest för att han själv verkar älska det så mycket, öron spetsade. Är det något han tvekar på så ser han till mig, och jag hjälper till och korrigerar. VI litar helt på varandra.
|