RVHD/Kanin-Gulsot
RVHD (Rabbit Viral Haemorrhagic Disease, eller "Virusspridd Kanin-Blödar Sjukdom"), även kallad kaningulsot, är en mycket smittsam sjukdom med en dödlighet på 99% för det kaniner som kommit i kontakt med smittan. RVHD dök upp för första gången i Kina på 1980-talet och inte ens tio år senare hade den spridit sig till Sverige. Varje år när det börjar bli varmare bryter sjukdomen ut i vildkanins-kolonierna runt om i landet, eftersom viruset överlever men inte är aktivt när det är minusgrader. Vanligtvis är det bara i områden där det finns vilda kaniner eller om man tävlar där det kan komma kaniner från andra delar av landet man uppmuntras till att vaccinera, men nyligen (April 2016) dök viruset upp på en hästgård utanför Uppsala, för första gången ovanför Mälaren, som inte haft någon kontakt med andra kaniner. Det betyder att viruset måste ha spritt sig via människor, hästar eller bil från kaniner som bär på smittan.
Tecken på RVHD är hög feber (över 40,5 grader), kramper, apati, skakningar, häftig andning och till slut blod som rinner från nosen. Kaninen dör oftast från interna blödningar eller att febern helt enkelt kokar organen. Inkubationstiden (tiden mellan smitta och det att sjukdomen bryter ut) är tre dagar, så det kan gå väldigt snabbt när smittan väl dyker upp, vilket gör att för många så upplevs det som att kaninen bara faller ner död en dag utan några symptom. När sjukdomen väl brytit ut så finns det inget att göra förutom att försöka hindra på alla vis att den sprider sig. Viruset överlever i flera månader i upp till 60 grader, så oftast är det säkrast att helt enkelt bränna allt man misstänker kan bära på smittan.
RVHD går att vaccinera sin kanin mot för ett rätt bra skydd. Priset för det beror ofta på hur många kaniner som ska vaccineras, och många kaninklubbar har gemensamma vaccinationsträffar. En vaccinerad kanin eller saker/människor kan bära på RVHD och således smitta andra utan att de själva blir sjuka, eftersom viruset kan leva väldigt länge utan ett värddjur. RVHD finns i två olika former i Sverige (RVHD1 och RVHD2) och alla vaccin täcker inte båda. Enligt SVA har alla fall sedan 2011 av påträffad RVHD varit Typ 2.
Om du misstänker att din kanin eller att du såg en vild kanin som kan ha haft RVHD så har du en skyldighet att meddela SVA så de kan ta prover och kartlägga utbredningen.
RVHD (Rabbit Viral Haemorrhagic Disease, eller "Virusspridd Kanin-Blödar Sjukdom"), även kallad kaningulsot, är en mycket smittsam sjukdom med en dödlighet på 99% för det kaniner som kommit i kontakt med smittan. RVHD dök upp för första gången i Kina på 1980-talet och inte ens tio år senare hade den spridit sig till Sverige. Varje år när det börjar bli varmare bryter sjukdomen ut i vildkanins-kolonierna runt om i landet, eftersom viruset överlever men inte är aktivt när det är minusgrader. Vanligtvis är det bara i områden där det finns vilda kaniner eller om man tävlar där det kan komma kaniner från andra delar av landet man uppmuntras till att vaccinera, men nyligen (April 2016) dök viruset upp på en hästgård utanför Uppsala, för första gången ovanför Mälaren, som inte haft någon kontakt med andra kaniner. Det betyder att viruset måste ha spritt sig via människor, hästar eller bil från kaniner som bär på smittan.
Tecken på RVHD är hög feber (över 40,5 grader), kramper, apati, skakningar, häftig andning och till slut blod som rinner från nosen. Kaninen dör oftast från interna blödningar eller att febern helt enkelt kokar organen. Inkubationstiden (tiden mellan smitta och det att sjukdomen bryter ut) är tre dagar, så det kan gå väldigt snabbt när smittan väl dyker upp, vilket gör att för många så upplevs det som att kaninen bara faller ner död en dag utan några symptom. När sjukdomen väl brytit ut så finns det inget att göra förutom att försöka hindra på alla vis att den sprider sig. Viruset överlever i flera månader i upp till 60 grader, så oftast är det säkrast att helt enkelt bränna allt man misstänker kan bära på smittan.
RVHD går att vaccinera sin kanin mot för ett rätt bra skydd. Priset för det beror ofta på hur många kaniner som ska vaccineras, och många kaninklubbar har gemensamma vaccinationsträffar. En vaccinerad kanin eller saker/människor kan bära på RVHD och således smitta andra utan att de själva blir sjuka, eftersom viruset kan leva väldigt länge utan ett värddjur. RVHD finns i två olika former i Sverige (RVHD1 och RVHD2) och alla vaccin täcker inte båda. Enligt SVA har alla fall sedan 2011 av påträffad RVHD varit Typ 2.
Om du misstänker att din kanin eller att du såg en vild kanin som kan ha haft RVHD så har du en skyldighet att meddela SVA så de kan ta prover och kartlägga utbredningen.